Som du vet eller inte vet så är jag uppvuxen som familjehemsplacerad. Jag har alltid tyckt att man hamnat i skymundan eller att man endast ska nöja sig om man tar ex. studenten. Om jag sedan i vuxen ålder har jobb och boende ska jag vara nöjd.
NEJ så enkelt är det inte.
Precis som alla andra går man igenom tonårens alla steg med utveckling m.m. tillsammans med det man bär på. Pressen är hög som den är, men att samtidigt känna att man inte passar in eller får höra att man inte hör hemma här m.m.
Jag blev i många år mobbad för att jag var just familjehemsplacerad jag var inte som alla andra.
Det gjorde mig ledsen men jag valde att jobba i den gruppen på skolan som jobbade mot mobbningen just för att jag ville göra skillnad för de som hade det tuffare än mig.
Jag har nog aldrig sett mig som ett offer eller skylt händelser eller beteende för min uppväxt. Haft ett familjehem som jag kunnat vända mig mot- dock vet de inte alla känslor och händelser då man inte vågat berätta allt för rädslan av att behöva flytta.
Det sägs att den psykiska ohälsan växer i vårt samhälle och jag kan förstå varför.
Stressen, pressen och rädslorna som finns inom en normalt, blir 1000 fall värre när man inte vet vart man är nästa dag eller kommer det hända mina foster/ biologiska föräldrar något? När man fyller 18 försvinner ALLA skyddsnät, all vägledning, trygghet m.m.
VAD är det som säger att jag vet hur världen fungerar även om jag har haft ett tryggt boende?? Vad är det som säger att mitt psykiska tillstånd är ok bara för att jag fyllt 18?
Frågan kommer igen VEM ÄR JAG?? VART KOMMER JAG IFRÅN?? Nu i den ålder där man ska våga jaga sina drömmar, där många drömmer om att flytta hemifrån.
För mig innebär det oro, panik, ledsenhet. Vart ska jag ta vägen? Vem vill anställa mig? Kommer jag kunna leva upp till jobbets förväntningar?
Efter ett suicidförsök fick jag hjälp trots att jag var över 18- det är jag så tacksam över idag. Där och då började min resa med att ta reda på just dessa frågor. Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vad definierar mig? Vart vill jag i framtiden?

Ja ni förstår vart jag är på väg. Än idag jobbar jag med just presteraren i mig.
Jag skulle vilja säga oavsett vad du gått igenom så är det en del av dig. Du behöver lära dig att ta hand om de känslorna och veta varför du reagerar och beter dig på just det sättet i den situationen.
Det är aldrig rätt men för mig ser jag det så här- OM jag inte hade gått igenom det jag har gått igenom fram till idag så hade jag heller inte varit där jag är idag. Det tog mig endast typ 20 år att förstå det själv.
Detta är ett av de stora skälen till att jag valt att jobba som samtals/livs coach.

Vill du inte att det ska ta lika lång tid för dig? Hör gärna av dig till mig om du undrar något på lisamarie@kelaacoaching.com

Med mina texter hoppas jag att kunna inspirera er som läser detta.
Jag vet om att mina texter kan vara proviserande och det är ok, man får bli arg, ledsen m.m. på mig.
Min fråga om det händer är vet du varför det händer?
Ta hand om dig.