Den tacksamma lerklumpen.

Det sägs att man som barn är som en lerklump.

Men vad händer med den lerklumpen om den som äldre behöver lära om och se att det som jag formades som inte var bra för mig?

Eller att man är så formbar att man ”stannar” kvar som en lerklump för man vet varken ut eller in?

JA den diskussionen beror ju helt på vem man frågar eller pratar med. Men om jag skulle prata med mig själv och min känslovakt som jag har så säger de olika saker.

Jag har vuxit upp länge med att vara så som ”alla” andra vill då jag inte vetat vem jag är. Medans min känslovakt har sagt att det här är fel. Medans jag själv ”bara” vill ”passa” in.

Jag trodde länge att jag visste verkligen vem jag är/var. Men så här i efterhand var det inte så.

Jag vågar idag vara tacksam för allt som jag har genomgått, alla människor jag träffat på vägen av en eller annan anledning.

Men framför allt är jag tacksam för de som finns i mitt liv idag. Ni som har varit med mig ett tag och som vågar stå vid min sida oavsett om det är lugnt eller stormigt. Det är ni som pushat mig framåt att våga utforska de där sista bitarna eller ställt de där ”jobbiga” frågorna som gör att man får sig en tankeställare!!

Ni vet vilka ni är.

Idag jobbar jag med en annan lerklump av mig själv för att ta mig framåt ännu mera och för att våga ta varje steg i min verksamhet.

Även stort tack till alla er som följer mig.

Önskar er alla en härligt mysig kväll.