Ja Påsken har ju varit i helgen och som säkert många andra har jag träffat anhöriga eller vänner. Vi var hemma hos mina fosterföräldrar och tittade på gamla tidnings urklipp. Där det kom fram ett klipp från när jag var 18år och skulle starta ett ungdomsparti. Ja ni läste rätt. Detta parti skulle jag redan då starta för att få ett bra arbete för ungdomarna.
Det jag tänker då är att jag redan som 18 åring brann för ungdomar.
Sedan kom jag att tänka på alla de som genom åren varit familjehemsplacerade och tänkte att -hoppas att de flesta liksom jag haft det bra i det hemmet.
Under 2023 var 18 800 ungdomar placerade i familjehem. Då pratar vi om familjehemsplacering och inte de andra sätten det finns.
Då tänker jag såhär, om det nu är svårare att få hjälp både inom sjukvård och psykiatrisk vård, är det då konstigt om det ökar med psykisk ohälsa.?

Jag träffar många ungdomar och föräldrar som säger själva att man inte mår bra. Men man kör liksom bara på, som en sa.
ÄR det hållbart?

Nej det är det inte och jag tycker inte att det är konstigt att man utbildar sig till livscoach med olika inriktningar. Själv har jag valt att lägga till KBT-inriktning för att få ihop påsen. Jag känner själv att jag är som mig själv när jag är i samtalet med en person. Att få gå på djupet och sedan se en förändring eller tom en transformation.

Jag hoppas att ni alla känner att ni har någon som ni kan prata/vända er till. Det är du värd.

Skulle du vara intresserad av att veta vad jag kan erbjuda tveka inte att gå in och boka ett introsamtal- helt kostnadsfritt.

Önskar dig en fin dag.